Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
287
Nu vinkade Äger. Som svallvågor lätta,
två Hafsmän då trädde för Herrskaren fram.
Han talade: »Gån, att för vasskarmen sätta
»mit spann; ty mig lyster af solsken mig mätta!«
Förtroligen talte han sedan till Ran:
»Hör, maka! Lägg icke kring Nordhafvets ban
»ditt nät; men låt strax våra döttrar mig följa,
»och leka med vind, och med ström och med bölja! 2)»
Sagdt. Och han steg i sin karm, hvilken drogs
af skinande uttrar. Ett strålhvalf der slogs
uppöfver den karm, utaf Tumlare många
som syntes, likt härolder, jemte den gånga.
Ur hafvet en klippa stod upp: vid dess vägg,
sig Äger nu sätter och solar sitt skägg.
Det nordliga dystra väl låg på hans panna,
men ljuft och förmildradt. Så sky efter sky
på himmelen far, och ej der vågar stanna.
Hans anlet, fast åldrigt, bar friskhetens hy.
Hans silfrade lockar som vågor ses gunga
för vinden; och strålar ur ögonen ljunga
som glimret, när Solalf ses dansa på sjön.
Så satt han på ensama, klippiga ön.
Hans döttrar i vågornas glitter sig spegla.
I hvitaste svallduk, i mantlar så blå,
de luftiga väsenden trippa på tå.
Snart Hafsguden märker var Åsarne segla;
han lofvat dem hylla, och ömsevis tre
af döttrarna nio ban manade:
2} Ägers döttrar gingo tre oeh tre tillhopa och kallades bölja, ström och
vind.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
