Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302
Hen obemärkt ännu, fast skönast i gillet,
och mildast i sederna, skarpast i snillet,
var dottren af Gevär. Hon sprang från sin lek,
att rätt få det prisade smycket betrakta.
Små fingrar det vände, så ofta och fort,
i lutande tinning stod öga så stort.
Då hviskade ljuslette Beldegg helt sakta:
»J Gudar! Tre månhvarf ju endast förgått,
»sen ungmön jag såg, och dess strålande öga,
»likt sommarens himmel, är redan mer blått!
»Hvad rundning den svällande barmen har fått!
»Hur skön och belockad är pannan den höga!»
Nu hände, att dägliga ungmön, på skämt,
sig ville förkläda. Hon tiden bestämt,
då männer och qvinnor till nötskogen foro.
Skön Eysa och Eymør beställsama voro
vid sveket: dø afklädde henne i hast.
»O, se hvilken barm! Huru spänstig och fast.
»Till höger, till venster två Alfer dem skilja;
»ja, hvitare är den än hvitaste lilja!»
Så hviskade Eysa och Eymer. Då kom
den ljuslette Beldegg i salen, liksom
en ande, uppstigen ur brudsalens tilja,
på Siarens maning. Ett sårande rop
ger ungmön. Förfärad hon krymper sig hop,
vid Eysa och Eymer, • som hemligen skratta «).
Men ljuslette Beldegg ej kunde sig fatta;
g) Saxo säger att Beldegg säg Nanna, nnder det hon badade, och att han
förtjustes af hennes fägring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
