Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
325
Förstummad der stod ‡>&de man och qvinna.
Men hatfulle Thjasse bröt fraggande ut,
hans röst var som hungriga fjällulfvars tjut:
»Du huggormars moder! Ditt blod skall då rinna
»också, att de Asablodskändare först
»må suga ditt hjerta, och läska sin törst!»
Han lyfte sin klubba. Den trofaste Skade
ett steg icke vek. Henne krossat han hade,
om AsiaOden ej hejdat hans arm.
Ett tag, såsom det, gör en dödelig sällan.
Mot honom nu rasade Thjasses harm.
Och åter olyckliga dottren emellan
dem båda sig störtade, ropande så:
»Af Gudar ju stoftbarn förlåtelse få;
»men du kan ej blidkas?—Min dödsdom då gälle!
»Betänk dock, hur du mot din dotter var hård;
»betänk det, och sedan ditt offer du falle!
»Din hatfullhet tvang mig från fädernegård.
»Det hyllande hjertat behöfver ock hyllas.
»Af tårar ej ögat för evigt kan fyllas;
»det torkar, likt källan, nar vintern är svår.
»Dock åter, framför dig, jag gråtande står;
»tömt ut all din harm! Jag för döden ej fasar;
»men barnbarnen skona! Gör frid med de Asar,
»att sjelf dock försköning tillbaka du får.
»Mitt sinne som ditt har nu hårdare blifvit.
»Men moderskänslan, mig Evige gifvit,
»hon leder mig nu, och hon leder så visst
»mig usla, som alb uti lifvet har mist!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
