Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
330
med flera sig, hastigt och hemligt, förent
Men rättvise Hö fund tog ordet och sade:
»Till hämd komma dödlige aldrig för sent.
«Här råde nu fridén, så länge jag dömmer
»bland eder. När jordtorfvan en gång mig gömmer,
»då lyfter nog striden sin rysliga glaf.
»O, måtte min hvila ej störas deraf!
»Min hvila? Ha! hårdpansrad ek den behöfver;
»men nordliga höstvinden sent honom söfver!"
Men, Blotmannen Thorre hof rösten, så hes
som höstvind plär susa i löfkrona gles:
»Jag vet att du Nordlandens domare kallas.
»Men himmelens dom är väl högst öfver allas.
»Du tyckes ha glömt, att en ättling jag är
»af Nordfjällens Gudar, och son utaf Snär,
»och derför den högste, i börd och i ära,
»och högst uli värf; ty vår urgamla lära
»de Evige tyda för hela vår Nord,
»allen genom mig."
Vid de trottsiga ord,
högt Nore och Göre sin panna ses lyfta.
De blicka som örn, från sin skyhöga klyfta,
ser ned på det rof, som han fånga vill.
De ana, att Noreg hör dem endast till4).
Ett trottsande sorl uti kungssalen hördes.
Men Blotmannen Thorre han deraf ej stördes;
han skrek: "Såsom Nordga&rs frände och tolk,
4} Om Nores och Göres (Nors och Gors) framtida beslut, att dela Norge
sig emellan, se 28:de sången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>