Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332
Bort gingo de nu, som en häfdande låga,
förstörande allt, öfverallt der de tåga.
De brände mång teg, ocb den gyllene sad,
de störtade bus, ocb de ryckte opp träd.
Nu gästsalen ordnades. Likväl ej syntes
värdinnan derinne. Som nattfogel, skygg
vid solstrålen, blundar ocb krymper sin rygg,
så satt hon i nattstugan. Gillet begyntes
å nyo, och stojande laget omkring .
gick mjödhornet redan, i hvirflande ring:
det vände, som strömbubblan, tallösa gånger.
Förtroligt vid rättvise Höfunder satt
nu AsiaOden, och språkade gladt
om Åsarnes lära och heliga sånger.
Satt vise Kung Gevär, på afstånd, bredvid
den milde Kung Radbart, söm yttrar de orden:
"Det talet är ljuft, som ett vårregn för jorden.
"Jag tycker mig hänförd af Andarnas frid."
Och ljufvare än deras hjertan sig glädde,
då AsiaBrage om gullåldrens tid,
och Fridsgudens kärlek, vid gullharpan qvädde.
Och Ogn den väna, så fager och blid,
för sångarens öga sig visade åter
så stundom en Ljusalf sig åskåda låter.
Men AsaThor rusig och stortalig var,
och glömde den varning han fått af sin far.
Han gick bort till Blotmannen Thorre och sade:
"Du sitter så kall; du ej fattar den sång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
