Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»doftet utaf lifvets blomma!
»Himladrömmar!
»Stän omkring mitt läger!
»Lyften mig från gruset,
»gungen mig, på ljusets strömmar,
»till det land, der arf jag eger!»
Så Hejdi. Än vansinnigt brusande opp,
likt vågen, än sjunkande djupt såsom denne,
den guldlockkringfladdrade nordtärnan lopp,
i skogarnas natt, och på skyklippans topp.
Man skrämdes, man åter förtjustes af henne.
Hvar natt, då i Sömnalfens sköte hon låg,
med Fylgjan hon gjorde mång luftiga tåg,
till verld efter verld, hvarom ursägnen talar.
Än Manhems och Vanahems trakter hon såg,
än Gudhem det gröna, med gulltäckta salar,
och Alfhem det höga, med solklädda dalar.
Snart färden till glödande Muspelhem gick;
af Surturs eldslott förbländas hvar blick.
Sent nådde hon Allverldens gränser omsider,
der Yggdrasils stam sina urgrenar sprider.
Det heliga träd är så högt och så stort,
och ingen dess början och ursprung har sport.
Från kronan, likt gullperlor, honingsdagg flyter.
Så ljust är hvart blad, och så helig hvar hnopp;
ty all-lifvels stråle igenom dem bryter.
Då talade Fylgjan: »Mot Yggdrasils topp
»en dödlig ej än vågat ögonen häfva.
»Jag ville dig visa dess under; men här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
