Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
418
»och räcka till Jätten en räddande arm.»
Förqväfde nu AsiaUller sin harm,
af blygsel. Och hastigt frän armen han ryckte
den runmärkta gudaring: »Ligg der på jord,
»du trollskänk! Med lögnfulla sejdmannaord
»du länge mig dårat, och länge förtryckte
»min frihetsberusade, mägtiga håg.
»Hör, Allvis! Som lösen för mön, detta smycket
»behåll! Jag ej vårdar det lekverk rätt mycket.»
Sprang Allvis då fram; men han endast såg
ett glitter som der, likt en lysmask, låg.
Han ämnar det taga. Sin skepnad det skiftar:
än liksom en daggperla litet; och sen
så stort som en sköldrand. Än omhvärfdt af sken,
än mörkt. Nu som lågande draksvans det viftar,
och nu — ingen Ljusalf kan vara så mild!
Förskräckt är väl AH vis; men släpper ej spöket:
han nalkas, han flyr; och förnyar försöket.
Omsider försvinner hvar skiftande bild,
och endast en klump synes qvar. Den tager
nu Allvis, som fyndet förvånad beser:
»Ej silfver, ej gull, och dock vida mer
»i värde! — Nej! Aldrig ur jorden man drager
»ett ämne, som detta. — Jag smider deraf
»en ring utan like, och kraft jag den gifver
»att alltid sin ägares bane den blifver;
»då kan den ej röfvas af kung eller slaf.
»Drott! Rik var den lösen för systern du gaf;
»och nu vill jag evigt försaka den väna.
»Men ed jag dig svär, att i allt dig tjena,
»och liksom din skyddshamn jag följer ditt spår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
