Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
497
det smattrar, likt gnistor från Dvergarnes härd
Men styrkan båd föds och föröds af hans ifver,
och armen vill tröttna. Med hopsamlad kraft,
höll Skjold redan slagsvärdet öfver hans hjessa
Hans hugg, lika tungt, som om Mjolner han haft,
på fienden falla. Men se, efter dessa
han ropar: »Jag bjuder dig frihet och lif,
»och Skates rike. Min fosterbror blif!»
Tre steg han nu viker för Atle; men denne
skär tänder och ropar: »Ha! Vekling, du känne
»om nånsin min styrka för gull blifvit såld.
»Er seger vid Stocksund er våldsmagt förstorat;
»men här vill jag rädda, hvad der vi förlorat.»
Nu lopp han, som ursinnig Berserk, mot Skjold.
Men hamnen af Gefion sin strålvinge sänkte
för Atle; och svindlande, framåt han föll,
just då öfver fostbrodrens rustning, han tänkte
att göra ett språng. Af sitt svärd, som han höll
högt opp uti hugget, och mägtigen svängde,
strök fästet mot pannan, och tvärstycket trängde
i ögat — Likt snörasets döfva skall,
var genljudet der af den häftiges fall.
Han opp ville stiga; men lifskällan tömdes.
Han dog. Och hans fostbrödratrohet berömdes
af alla. Men segrarn en yngling nu såg:
på knä bredvid liket, han framlutad låg,
så stum och så högväxt som Vidar den tyste
han var; och den fallne han obemärkt kysste,
sen tryckte han honom till gullbrynjad famn.
Den bragdstore Skjold,. fastän mattad af såren,
Ling /. 32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
