Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
526
»Som enskild jag hatar de trollmannahopar;
»men högre nu Gudarnes hämd till mig ropar,
»och oombedd korn jag, med sönerna två,
»att signa er strid emot främlingaskaran.
»Jag ämnar ej dela det byte, vi få;
»på Gudarnes vink jag mig viger åt faran.»
Strax Haloge uppstod; med stammande ljud
han sade till Hother: »Den fagraste brud s)
»jag vann genom dig, och försvara jag borde
»din Nanna. Med Åsarne frid jag väl gjorde;
»men Vifels och Vesetes qvinnorån
»beskyddas af Skjold, deras Öfverdrotts son.
»Och mer ön) de röfvare icke jag sporde.
»Min maka jag miste för deras skull;
»hon kan icke lösas med böter af gull.
»Men snart hennes suckande vålnad den trösten
»må njuta, att konungasvikarne två,
»jag offrar åt henne, på böljorna blå.»
Nu ädle Kung Gelder hof väldiga rösten:
»För qvinnofejd icke i Norden jag är,
»och mannablod — mannablod gäller blott här.
»Min hemfrid och gästfrihet Åsarne kränkte,
»då Brede vardt mördad. Jag hämnas tänkte;
»men gifmilde Skate tillbaka mig höll.
»Dock, sedan för Skjold den gifmilde föll,
»jag lyfte det svärd, som förtidigt jag sänkte.
3) Saxo säger, att Hother med sin vältalighet förskaffade Haloge, som sjelf
var stammande, den Bjarmaländska konungens dotter. Detta skedde förmodligen,
sedan Glöd, Haloges första maka, dött.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
