Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
536
ung Har!et i hafvet Så handlöst en pilt
ses kasta en kärfve i ladan. — När Hother
det märker, då blixtra hans ögon så vildt.
Han framgår med Saxare, Jotar och Göther;
och alla de kämpar, som för honom stå,
han fäller, som mejare nedhugger strå.
Den sårade Skjold vid det blodstänkta roder
sig stödde så magtlös. — Då fann honom der
Kung Hother; han sade: »Ha, Atle, min brocfer!
»Omsider jag finner din baneman här;
»den hämd skall du få, som din skugga begär.»
Nu häfde han Mimring, och Skjold redan kände
en dödsköld. — Men se, fastän Odén ej sände
Valkyrjor till striden; dock följdes der åt
mång skyddshamnar ned, ifrån stjernornas stråt,
med hamnen af Ogn och af Gefion. Hvarandra
de systerligt följde, som gullskyar vandra,
helt stilla och tyst, kring ett stormande haf.
Nu ville de Skjold med små gullvingar värna;
det sken, så att Drotten vardt bländad deraf.
Fast Mimring nu brann, lik en fallande stjerna,
han såg den ej. Lockad af Gefions hamn,
som hviskade hans och hans söners namn,
han gick, för att möta den älskade rösten,
den ljöd liksom sva nornas dödssång om hösten.
Hans hugstora hjerta än frågar från hvem
den kommit? Men ingen i hvimlet han finner;
och oförtänkt der, som en sky, han försvinner.
Men snillrike Hother i dödarnes hem
går fram. Han sin broders baneman söker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
