Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
552
»hans svärd var som äskans och stormarnas bot.
»En källa der uppsprang vid segrarens fot,
»att Beldeggs bragd för en efterverld nämna *).
Förtjusningens utrop från Diarne steg
mot Valhall; men Åsarnes öfverdrott teg.
Han framgick till altart, och tog så till orda:
»Hell oss! Både faran och vanäran flytt.
»Den fridsed, J brutit, bekräften på nytt;
»ty så blott vi Gudarnes syften fullborda.
»Och de med sin Mejgingard skola omgjorda
»er alla. Ja, frid är de Eviges mål;
»men strid lägger fromhetens Balder på bål.»
Han slöt. Och sin fridsed förnyade alla;
med bifall den hördes i glada Valhalla.
Förrn Svalin till kusten af Hunaland bragt,
sin isboja, AsiaOden der lagt
sin drake. Den fordom olycklige sonen s),
ung Sige, nu satt der i ära och magt;
så framgår på nytt den fördunklade månen.
Hans son, liten Rörek, åt farfader log,
när denne på knä och på sköld honom tog.
Man såg att en öfverman blifva han skulle;
så uppstår en ek uppå stormbebodd kulle.
Men AsiaOden vardt dyster i håg,
när Siges mörkblickande svågrar han såg.
1 gillet, likt dagrädda hamnar, de gingo.
2) Denna brunn, hvars källåder redan i Saxos tid icke mer kunde finuas,
visas ännu på Seland; men torde hafva varit i Skåne.
3) Se 12 sångens 8 not.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
