Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
556
»är fredligt, och gränser för väldet jag ställer,
»likt fjällskred, som hämmar en frusande våg.
»Ej Jättar och Jotar, sjelf Thorre ej heller
»kan bryta dess dämning i hela vår Nord.»
Opp lyfte sig Ashild, vid dessa ord,
från gulistickadt läger. Hon glömde sin smärta,
och tryckte sin Svade till klappande hjerta.
Hon tröstade snart den hvitarmade Mjell. —
Ren AsiaThor på en stjernstrimmig qväll
gått bort; ty han tänkte: »Nu björkarna blomma;
»nu Skjold, med sin Alfhild, till Viken skall komma.»
Tänkt, och på Dovres molnhjelmade fjäll
han sprang som en ungren. Ej snörasens buller,
ej heller det retade Nordhafvets dån
han hörde. Men Svade med Rolf, sin son,
till Gauthiod ledsagade AsiaUller.
Och raskt, som en vind drifver vårskyar hop,
och samlar sig byte, kring dalar och stränder;
så raskt äfven Svade, med fränder och vänner
sin halfbroder omgaf. Vid hyllande rop,
de honom i öfverdrottsborgen då förde.
Ej annat man säg och ej annat man hörde
än AsiaUllers förtjusande tåg;
så glittrar den fullmånesilfrade våg.
Hvar qvinna, som gärd åt hans prakt och hans fägring,
beprisade honom. Hvar yngling och man
vidt spridde hans rykte. En bländande hägring
så skimrar. Och binamn af Odén igen
åt honom nu gaf både frände och vän.
Som öfverdrott lefde han härligt och präktigt.
Tolf Diar och Disor han valde, och gaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
