Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
565
Kung Hother och Beldegg då fejdade åter.
Förfärligt i håliga klippan det låter,
nar inom dess nattliga, stormfyllda grop,
de fraggande böljorna drabba ihop.
Valkyrjorna gladdes. Men glädjen var föga
för Freja; ty Odén med strålande öga
på verldsöfverskådande Hlidskjalf nu gick,
och dimmorna flydde för Gudomens blick.
Sju dagar igen hölls det blodiga gille.
Då rättvise Höfund och gästfrie Hler
dit kommo; ty striden förhindra de ville.
Men Gunde den falske till Hothers här
sig yttrade: »Friden vår baneman är.»
Förgäfves den rättvise Höfund då talar.
Fram härropen gå öfver höjder och dalar,
som åskornas genljud. Och Höfund, hvars röst
förr flög, som en blixt, genom pansrade bröst,
ej rörer dem nu. »J befläcken er ära.
»Er stridslåga skall eder sjelfva förtära.»
Han sade, och bortdrog med gästfrie Hler.
Som lossnade isberg, gick här emot här.
Förödelse Hother bland fienden spridde;
han nedlade allt, öfver allt der han stridde;
Men ringa var hans emot Beldeggs kraft;
han fallit, om icke han trollbrynjan haft.
Hans Göther och Jotar och ättmänner alla
tyckes bevisa, att Åsarne sökte i allmänhet bibehålla fridén med urbostammarna,
och att desse icke väpnade sig mot de förra, utan då allmän skymf eller farm
påkallade det. Vidare se slutanmprkn. vid 25 sången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
