Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
570
»Mol begge jag strider, och dubbel min magt
»och ära då blifve!» — Ren Allvis sig smyger
i bergshålan in, och till bröderna så
han hviskar: »En örn öfver hufvud mig flyger;
»han väntar en räfunge fram ur sin vrå.
»Kanske jag dock fångar dem båda två.»
Så Allvis. Med bröderna sina han trädde
till härden, och åter sin hämdesång qvädde.
Då måne steg opp ur den sqvalpande våg,
på gullstickad bädd redan slumrande låg
den sjelfnämde Odén. Hans blod börjar svalla;
han tycker sig flyga, han tycker sig falla.
Strax sjelfkära Fulla går ned, i en dröm,
med stämma så dof, som en aflägsen ström,
lik Groa, hon hviskar: »Du seger skall vinna,
»om Allvis du lyder. Sjelf hatas du ren
»af alla; och ej kan du strida allen.»
Ur gullstickad bädd, förrän Dellinger vaknat,
steg sjelfnämde Odén. Han Allvis ej saknat;
han skyr honom länge. Och härolden sin
han hemligt lät kalla i lönnrummet in,
och talade: »Ofta din trohet jag rönte,
»och oftare den jag med ringar belönte,
»och derföre mycket deröfver ej skryt.
»Opp! Stämma och drägt uti vinken förby t!
»Du Skjoldungärs seder och tungomål känner.
»Ftff snillrike Hother gå listigen fram
»och tala»: ’M&ng tusende fränder och vänner
’af ljuslette Beldegg, och Skjoldungärs stam
’mig skickat, och dè tvenne vilkor dig bjuda:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
