Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
584
På Drottborgens ergsprängda tak utaf koppar,
likt drakögon, gröngula lågor man ser:
än regnar det från dem blott glödande droppar,
än flyger en rödglödgad takskifva ner,
lik blodröda blad ifrån lönnen, om hösten.
Här nedsegna tornspetsar, stolpar och rösten,
än krossa de menskor, än krossa de hus.
Det krälar, det skriar ur högar af grus!
Hör qvinnornas rop! Hör sårades jemmer!
Ett rysligt samklang tillhopa det stämmer
med bullret, som dönar på murarnas rand.
Se Vile och Ve! De försonade bröder
i blod söka släcka den eld, hos dem glöder.
De svänga sitt slagsvärd med segervan hand.
De vårda ej se uppå husenas brand.
De höra ej stormen från skockade skyar,
som fostbrödralag med Eldförsten gjort,
och sjunger, när denne sin härjning förnyar.
De höra blott stormen på murar och port.
Den sköna Fjorguen, som hopsamlat skaror
af gamla och unga, bland dödar och faror,
vill eldfloden hämma. Men framåt den går;
så Jättar i bergshällen trampa sitt spår 7)..
De kraftlöse gubbar och qvinnor tillhopa,
med anlet mot jorden, till himmelen ropa:
»Härliga Vanadis! Mägtiga Frigga!
7) På flera ställeii i vår Nord finnes spår af menniskofjät i klippor, hvilka
sägnen berättat vara efter jättar. Den sinnrika förklaring, som Prof. Brunius
och Liljegren gjort på teckeninskrifter i våra bergshällar, förtjenar alla
foraforskares begrundande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
