Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
604
Han teg;
fast forskande ögat allt skarpare steg
ur gropen, vid alvarbebådande pannan.
De härolder sågo så mörkt på hvarannan;
men Veset den senstarke talade så:
»Af Gudarne dödlige upplysning få.
»Jag vet det; och tillstår att, allt hvad du ordat
»är sannt, och af hämnande Nornor fullbordadt.»
Stod Åsarnes Öfverdrott stilla och tyst;
fast blek, som en dödman, af facklor belyst.
Då framträdde Vifel, förkunnande detta:
»Än mera jag har att från Norden berätta:
»Tolf kämpar, som Atle i ära höll,
»och sett, när för bragdstore Skjold han föll,
»de svuro vid svärden, på blodiga heden,
»mot Åsarna hämd. De nu hållit den eden
»och Gaute med svek blifvit nederlagd.
»Ren AsiaUller hans hofgårdar tagit.
»Med villande läror han folket bedragit,
»och stigit i magt, med förrädares bragd.»
Sig yttrade Veset: »Nog mycket är vågadt,
»om allt vi förtälja, fastän vi det bordt.
»Alt kindfagre Sigurlam vida har tågat,
»men fallit för Thjasse, af ryktet vi sport.» •..
Likt mördande trolldryck i blänkande kannan,
så tömde de härolder, hvar efter annan,
sitt olycksberättande samtal. Der stod
den öfverdrott, samlande allt sitt mod.
Och så till de härolder vänligt han sade:
»Hvad hemlighet är, må en hemlighet bli!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
