Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
610
»er smygen, och len åt den sjelffria Norden.»
Sen sänkte han rösten, och talte på nytt:
»Att hasta är fegt, och förhånaren skulle
»då säga om oss: ’De som nidmänner flytt.’ —
»Nej, Asar! Nej, bostad vi blott hafva bytt.
»Den guliklädda Sol går från blomsterrik kulle,
»och söker sig bädd vid den ödsliga redd,
»der mer hon ej blifver af dödliga sedd.
»Men natten tar slut, och ur rosendeskyar,
»förklarad, sitt segrande tåg hon förnyar.
»Hvem ärar en feg, och hvem hyllar en trög?
»Kan hjelten väl frukta för mödor och brister?
»På magraste nordfjäll blir tallen så hög;
»men styrkan i bördiga dalar hon mister.»
Nu slöt han. Och bifallets härgny steg opp
bland Diar och Asar. Allt mer det förökes.
Så elfven plär småningom öka sitt lopp,
sen isen har lossnat från fjällarnas topp:
i tusende ringlar hans bana der krökes;
men stigande, hvälfvande stolt, från sin rygg,
de vacklande massorna, vandrar han trygg;
med tillväxt i loppet, han häfver sin stämma
och ingen förmår att den väldige hämma;
mång praslande småbäckar går han förbi:
de skynda att sjelfva sig gjuta deri.
Så motståndet. Allmänt det aftåg bestämdes,
och allmänt man rustade. Tveksamast var
dock Fjorguen den sköna. Af Lopter hon skrämdes
för Nordfjällens Jättar, och nätter och dar,
hon drömde om desse. I högaloftsalen
då inkom en kämpe, han talade så:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
