Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
618
»af hvem som det lyster!» — Nu lotterna dragas,
nu härarne skiljas, åt olika land
de tåga. Men AsiaOden snart nådde
det land, hvarest Höfund den rättvise rådde.
När dit han nu kom, slog hans hjerta så högt;
och så han till lyssnande Åsarne säger:
»Mig tycks det är Odens land, vi besökt;
»ty rättrådighet till skyddsvärn det äger.
»Mig tycks, att dess luft är så ren och så sundy
»som fläkten i Glasers heliga lund;
»och vi derför skola det Glesisvall kalla,
»ehur det än nämnes af grannfolken alla •).»
Och in i den rättvise Höfunds sal
han gick. — Liksom vandrarn i skuggerik dal
sig svalkar, så tycktes han andas försoning,
när in han gick i den rättvises boning.
De helsades hjertligt. En dag, han sitt qval
i hemlighet yppar: »Jag kan icke hämna
»min Beldegg; och verlden mig feg skall nämna.»
’ Då svarade Höfund: »Hvad är väl det mod,
»som verlden beprisar? En brusande flod.
»Låt fritt den brusa! Du hämmar den icke.
»Af visdomens heliga källa du dricke!
»Dess åder än aldrig var uppspädd med blod.
»Ja, visdom och frid kunna aldrig bli skilda;
»de sällheten afla. På ishafvet vilda,
»jemt stormar det; likväl der finnes en hamn.
0) I Hervararsaga kallas kung Höfunds land Orand. Olasers lund säger
y. Eddan låg nära Valhall, och lofven derpå voro af det renaste gull. En
af den klara stjernhimmelen. Vår heliga Skrift liknar ofta himmelen
glas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
