Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
620
och se, framfor honom, på öfversta spetsen,
stod spåmannen Hrosstjof. Hans slokande hatt
ännu för den höghvälfda pannan satt.
Hans ljusblå mantel, kring luftiga kretsen
sig spridde; och doft, som en flod under jord,
han qvädde till AsiaOden de ord:
»Skön Rinda en son dig föder.
»Den förste af fallna bröder
»han tidigt hämnar och blöder.»
Så Hrosstjof. Och se, han försvann som en sky
i natten; och stjernor och måne försvunno
med honom. Men blicken och ådrorna brunno
i AsiaOden. Ren skiftar han hy
allt gång efter gång, och hans tankar ren svärma
omkring. Ej han mer vill skön Rinda sig närma;
han talar inom sig: »Jag faran skall fly.
»Ja! Aldrig jag sviker min maka den sköna,
»och milde kung Radbart skall otack ej röna
»af mig.» Han af konungen afsked nu tog,
sen alla han rikliga vänskänker gifvit.
Hvar teg ger sin gärd, sedan vårdad den blifvit. —
Snabbt Åsarnes här emot Norden nu drog.
När höga Hlodynja det märker, hon skickar
strax Hlyn att dem hejda. Det lyckas allren;
ty vägkost dem fattas. Så listigt hon blickar
på AsiaOden, som jagar allen
med Häner och Lopter. De trenne der fingo
stort jagtfång. Men snart på den bleknade skyn
låg qvällen; och när de tillbaka nu gingo,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
