Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
632
der hördes. Sjelf Lopter belog detta skämt;
men Asialäran betog han alltjemt.
Så grumlar den osnygge vildgalt hvar källa,
der sjelf hop skött dricka. Vid gryningens dans,
på jagt och på’ fiske nu svénnerna gingo;
men ringa af villebråd ännu der fanns.
När åter de vände, i sigte de fingo
ett nedrifvit Blothus. Hek tyst Qdfi allin
en vandrare satt der, på mossbeklädcf sten.
De frågade honom, hvad stqgman han vore?
Han svarade: »Ensam min vadsäck jag bär,
»och ensam bland tusentals tusen jag är,
»och yngst bland de gamlè, och minst4 bland de store.»
Nu en utaf svennerna, upphof ett rop: -
»Se der, fram ur skogen en stålbeklädd hop
»sigf smög, och till härman en sköldmö den hade.
Då hviskade en utaf svennerna tyst:
»Vår Öfverdrott ofta den- härmannen kysst;
»det varit hans maka, hon kallar sig Skade.» —
»Ja,» sade en ann, »samma rustning hon bar,
»som fordom, då öridurdys kallad hon var.»
Den listige AsiaLoke, som hörde
det talet, till Fjorguen den sköna det förde.
»Min make alltjemt såsom spejare far!»
Hon sade, med Svartalfers rysliga löje.
»Du nämnde en främling. — Det vore ett nöje,
»att höra hans saga. Måhända han ger
»mig ordet till gåtan. Låt straxt honom komma!» —
Den okände kom och sig kastade ner.
Som solstrålen lyfter en dignande blomma;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
