Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
687
På jorden var strid. Men i stjernornas trakter
var lugn och var frid, bland de evige Magter.
På Hlidskjalf den mägtige Odén. en gång,
sig satte. Då gick uti luftrymden höga,
en eldsky förbi hans vidtskådande öga.
Det blundade. Djup var hans sömn; men ej lång.
Den höghvälfda pannan, vardt liksom förklarad,
och Andarnes frid syntes uppenbarad
i den stilla, högtidliga sänkning, han tog,
vid hvart och ett anddrag, som bröstet nu drog.
På halfslutna läppar der tycktes då sväfva
en innerlig bön, som ej vågade häfva
sin suckande vinge, på alljusets våg.
Ocb se, denna syn, uti drömmen, han såg:
Med honom drog fram hela Gudaätten,
i helig förening, till Idaslättten.
Der, redan i tidernas morgon, de gått
lycksaligen rena, och läsa de fått
i gulltaflor, hvilka den Allstarke ristat
med vishetens runor; fast sen de dem mistat.
Der hade också de ett gudahof gjort,
och solbanan var såsom hvalf på dess port.
Dess murar de bygt af små stjernor så klara,
dess tak utaf solarnes Sol månde vara,
och Gladhem det heliga gudahof het.
Åt Honom, den Starke, hvars namn ingen vet,
som Allfader dock är benämnd, blef det egnadt*
Dess perlströdda golf aldrig dödligas fjät
befläckat. Nu Magterne nalkades det,
att offra åt Allfaders magt, som dem hägnat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
