Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
689
Förtunnad, förklarad, all luften här kändes,
en lifsström ur Alltets oändliga bröst.
Hvart hjerta af Andarnas trånad här tändes,
och kände sin trånad i salighet löst.
Och se! Ur den himmelska skyn, som månd sväfva
kring högsätet, framgick en allsmägtig röst,
förfärlig, men ljuf. Då kände man bäfva
hvart grand i det gudahofs murar och hvalf.
Enhvar utaf Magterne bleknande skalf.
Och fram gick omsider ur skyn en flamma,
så blodröd. Och se, den sig klöf i detsamma,
och sågs som ett korstecken öfver dem stå.
Men rösten till Magterne talade så:
»Ordet skall föda.
»Herden skall blöda,
»Anden skall bli
»helig och fri.»
Så lätt som en Alf öfver vårgräset hoppar
så stilla som fallet af blomkalkens droppar,
så stilla och lätt denna röst for ut
från stjernhvalfvets båge till jordringens slut.
Men högt, liksom tusende störtfloder svallat,
som tusende genljud från dem hade skallat,
så högt, så högtidligt, med vexlande ljud,
en stämma gick fram. Genom himlarnas himlar,
från stjerna till stjerna, den brusande hvimlar,
och talar till dem detta segerbud:
sätt.» Månne benämningen och äfven bilden på vår rnnstaf af julfesten icke hafva
något gemensamt med Mongolernas bönhjul ?
Ling. I. 44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
