Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
699
TJUGUFJERDE SÅNGEN.
Bland Asar var glädje. De anat ei hade
hur, likasom u|f under stjerneströdd natt,
sig hämnarens magter i bakhåll ren lade.
På brudebänk kindfagre Sigurlam s?tt
vid Hejdi, den hyfagra nordliga tärnan;
så blossar ett norrsken kring mildögda stjernan.
Satt trofasta Skade så stolt vid det bord:
af dyrbara prydnader syntes hon skina,
och högljudt hon talte med sönerna sina.
Hon Öfverasynjan med blick och med ord,
förnärmade bittert; ty straffa hon ville
den köld, henne vistes i Hlessö gille.
Och hämden, hon sökte, den var icke sen;
ty öfverasynjan, hon suckade ren
inom sig: »Hvi gaf du mig, himmelska Frigga!
»Ditt namn, då alltjemt jag fördunklad dock är
»af medälskarinnan? Hvad rikdomar ligga
»i dessa klenoder, som på sig hon bär!
»Gudinna! Mig hämna, om dig jag är kär.
»Jag sjelf annars hämnas; om också min make
»mig derför skall hata!» — Vid detta beslut,
på Skade hon såg, likt en hväsande drake,
och kort förrän måltiden slöts, gick hon ut.
Än bröllopet långt öfver midnatten räckte.
Af stoj och af dans ofta drottborgen skalf.
Men natten var kylig. Snart himmelens hvalf
och Månes silfverkarm snömoln betäckte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
