Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
719
»och Vidar, då visheten forskande tiger.
»Mig Forsete rättvisan dyrka böd,
»jag from heten sörjer i Balders död.
»Mig Frigga i jordiska stoltheten manar,
»jag Freja i kärlekens salighet anar,
»och Sif mig tjusar i mildhetens drägt
»Så är ock min ande af Andarnas slägt
»Som barnet sig fromt till sin omgifning sluter,
»så jag till de Magter: i allt det blott ser
»en far och ett hem; likså jag dem ger
»en bild, som i Allfaders väsen sig gjuter.»
Här var det förtroliga samtalet slut,
och döfvad var stormen i talarens sinne.
Men skilsmessan nalkades. Natten var inne.
Då hängde, han brynja och sköld och spjut
vid Lejonafanan: »Du följesven kära,
»min rustning! Du skyddat mitt lif och min ära.
»För mångårig trohet nu hvila njut!
»Och du, som jag icke, sen ynglingatiden,
»har burit, du vare mitt värn uti striden!
»Dig känner ej någon.» —
Från väggen han tar
en gyllene brynja. Han deröfver drar
en luden kofta, och hopfäster henne
uppöfver den gullhjelm, han satt på sitt änne.
Då midnatt sin gullsådd på luftfältet sår,
han bort utur drottborgen obemärkt ilar.
I vildaste skogen den trötte sig hvilar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
