Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318
och hviskade hemligen: »Icke vi böra
»den jättemö reta. Om i oss hon tar
»månhända det kännes i många dar.»
Hos Drottningen fick hon nu tärnetjenst göra.
Hon nämde sig Vecka. Den tärnan så snäll
arbetade träget, från morgon till qväll;
men tärd var skön Rinda af dödelig krämpa.
Då talade modren: »Ditt lif är oss kärt.
»En tjenstmö jag har, af sin moder hon lärt
»mång läkrunor. Hon dina plågor skall dämpa.»
Och Vecka blef förd till den jungfrubur:
hon kungsdottren lyfte på senfulla armen,
hon svepte en slöja kring skönhvälfda barmen
och knäppte den lifgördels guldhakar ur.
Hon tänkte: »Ejnherjar! Er nu icke harmen;
»men aldrig min fröjd man i Valhall lär nå!» —
Och Vecka hon tvådde sen fötterna små:
»O, Ljusalfer! Skönare fot J ej fingen
»fast endast på gullmolnens vägar J gingen!» —
Med handen kring snöhvita vådor hon for,
och såg hur det smånätta knät var rundadt:
»O, Freja! Din magt ingen dödlig utgrundat!»
Så suckade Vecka. Och striden var stor
i hjertat, mot hämdens och vällustens anda.
Omsider, då Natt börjat daggdrycken blanda
med vallmo, inslumrade Vecka också.
Men fram utur jorden en Svartalf månd gå;
ban qvad dessa ord i den sofvandes öra;
det let som när mullrande vågor sig röra:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
