Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
797
den listige fången till upprorsmän flydde
i Gauthiod. Och der han vid Farangers elf,
sig bygde en fyröppen spejareboning.
Men Qvaser och AsaThor, utan försköning,
Som ulf efter rof, än förföljde hans fjät.
När Lopter dem ser, ner i forsen han hastar.
Då upptäcker Qvaser den vise ett nät
i spejareboningen. Genast man kastar
det tversöfver elfven. Med manshöga språng,
lik laxen, gör Lopter sig fri, hvarje gång.
Omsider af AsaThor greps han, och fördes
långt bort till en bergsklyft; då gladögd och snar
kom illsluge Allvis. En kedja han bar
förunderligt smidd, och så qväda han hördes,
med röst, som en uf under höststormen har:
»Hejsan! Dristigt
»AsiaLoke mig rånat.
»Hejsan! Listigt
»AsiaLoke mig hånat;
»gåfva åt honom jag smidt med min bror,
»välment gåfva, fast ej den är stor.»
Det Allvis. Och AsiaLoke blef fängslig
i bergsklyftan bunden. Dess dysterhet var,
lik Magerös innersta fjällmur, så ängslig18):
ej ört eller dager inom sig den har.
Så klyftan, dit Asiasmädaren fördes.
Af brottslingens verop ej Diarne rördes.
Der låg han, och trodde sig skåda en hamn,
18) Magerö, ett skär ?id Ishafvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
