Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
803
TJUGESJUNDE SÅNGEN.
Som våg öfver våg uti verldshafvet slår,
det vaggas alltjemt och det hvila ej får;
så agget förföljer, så missödet rasar
alltjemt mot de fordom förgudade Asar.
Blott kindfagre Sigurlam lefde förnöjd,
i Q venland med Hejdi. Den älskade sonen,
ung Svafurlam, var liksom vexande månen,
när klarögd han stiger på ekbekrönt höjd.
Sitt tolftal han fyllt, han det icke förgäter:
mot björnar och ulfvar sin styrka han mäter.
Och ryktet beundrar hans styrka och mod.
Men hatfulle Thjasse; fast gammal till åren,
med is i hvar sena och drifvor i håren,
dock brann utaf ilska och törst efter blod:
»Snart tretton vintrar, mitt svärd nu har hvilat;
»ty lyster mig pröfva om krafterna ilat
»så hastigt, som vingade tiden for bort.
»Hit, Jättar och Jotarl Vår fejd skall bli kort.
»Se, Nordfjällens Gudar sin vigg redan lyfta
»mot Åsarnes ätt. Liksom solvittrad klyfta
»är all deras ära, är all deras magt.
»Den Öfverdrott, mål för vårt hat och förakt
»som värnlös stigman i öknarne vankar.
»Ej mins jag, hvad ryktet om honom mig sagt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
