Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
829
Slutanmärkning.
Många bele våra nordmyter, för deras grofva troll och jättar; menasialäran
är icke ensam rik derpå. Den dualism, som råder i henne, måste afla slika
fantasiens foster. Att vidunder finnas i alla mytläror, är en nödvändig följd af
dessa lärors urbegrepp. Man må härleda dem från en menniskoanden medfödd
dunkel religiös aning, eller blott från en blind fruktan för verkningen af ett
ondt, doldt eller kändt öfverväsen; de måste framstå i mer eller mindre ryslig
skepnad, och utveckla sig i mon, soiÄ detta folks begrepp om förnödenheter och
njutningar tilltaga; ty med dessa veza dess första oskyldiga tillit till ett godt
och beskyddande väsen; derföre har Romarn och Greken sina enögda Cykloper,
sin hundrahöfdadft Hydra, sin draksvansade Typhon m. m.,t likaså väl som
nordbons åttafotade Sleipner, åttaarmade S^arkodd, Hel, Fenrer, Jormungand m. fi.,
hvilka alla låna sig lika litet till den sanna bildande konsten. Och hvad
betyda Grekens Giganter och nordbons Thursar, om ej det obegränsade, det
närmast Kaos ännu hvilande ämnet, hvars egentligheter väl uttrycka lifvets
förborgade tillvaro i all materie, men icke lifvets seger öfver densamma, ty detta
uttalar sig genom en mera fulländad organisation?
Då Greken, mera utbildad, förkastade de djuriska attributer af hundhufvud,
gums-horn, fogelnäbb m. m., hvilka hans grannar och lärare satte på.sina gudar, för att
uttrycka deras karakter; då gjorde han detta stora steg af ett rent konstsinne, icke
af slump eller gudaförakt; ty prester och folk skulle offentligen bedömma
degu-dastoder han gjorde till tempel, grafvårdar, m. m.. Detta konstens triumftåg
var redan kändt af Homer; ty så framställer han sina gudar. Äfvenledes
förekommer i våra nordiska gudabilder icke eller någon djurisk form, utan denna
är som attribut, anbragt utom gudamenniskobilden, och sjelfva Loke, det ondas
Inder och gudarnas fiende, föreställes under skön, fast lättsinnigt manlig form.
Han måste visas sådan; ty redan i tidens början hade han (såsom kaotisk, osund
luft) gjort fostbrödralag med Odén (ljuset och värmen); men hans barn, Hel,
Midgårdsormen och Fenrisulfven,’ aflade af en lika elak mor och far, visas
under mera djurisk skepnad. Att Hel afbildades som qvinna var konseqvent, ty
hon föreställde det förstörande jordelementet och var en motbild till öfvergudens
maka jordgudinnan Frigga, d. v. s. jordens allnärande princip. Loke, Fenrer
och Jormungand voro motbilder till gudatriaden Odén, Thor och Frej eller
dennes far, Njord. Att desse odjur voro förviste från gudarne och bundne med
osynliga band, är både fysiskt och ästetiskt beräknadt.
En sjuklig fantasi eller rå okunnighet, säger man, har tillskapat dessa
vidunderligheter i myt och i saga. Erfarenheten har ofta visat falskhetcn af detta
omdöme. Jag förbigår de likheter man i senare tider funnit med de vidunder,
hvarom grekiska och romerska skalder tala, och vill blott anföra några få na-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
