Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
842
»Minns! Fjalar och Gjalar härefter vi heta.
»Vi bygga i öster, och der vi arbeta
»i jordgrundens hjerta, och der vi nu gjort
»ett fynd, — aldrig fanns ett så sällsamt och stort:
»det heliga kärl, hvari skaldmjödet gömdes
»af Suttung, förrän utaf Odén det tömdes,
»det hafva vi funnit.» — Nu logo de kallt.
Snart MedOden äfven sin önskmö befallt
förklädd som en Vala, vid midnattsstunden,
den sägnen förkunna, i heliga lunden.
Hon lydde. Om Dvergarnes fynd spriddes ut
mång rykten. Då talade Qvaser till slut:
»Jag fyndet skall se, och till lycklige Fjalar
»jag hemligt skall draga. Det hända ock kan
»att AsiaOden jag finner. — Välan!
»min Fylgja då mödorna-dubbelt betalar.»
Den visdomsbegärlige fjärran nu gick.
Omsider, när bergshålan skåda han fick,
der Dvergarne bodde, en plågande aning
hans innersta kylde. Men visdomens spaning
hans tanke berusat. Vid midnattens stund,
hans Fylgja då qvad ifrån närmaste lund:
»Natten är kort;
»men vägen är lång.
»Lyss till min sång,
»och skynda dig bort!
»Valguden höge friden ju höll;
»likväl hans Balder för Loke föll.
»Natten är kort;
»men vägen är lång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
