Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
846
man skickade Vifel den hugfulle ut,
med tolf af de yppersta Asar. Förbundet
han ensam dock kände. Ur Lögaresundet
de smögo i natten. Men stormvind steg opp,
och draken blef kastad på närmaste grundet,
så hejdades ännu det hemliga hopp.
Mång Diar det sågo: »Hos Ran snart bäddas
»de tågandes säng. Hon ej vill att vi räddas.»
Men de icke kände den oro och sorg,
som jägtade AsiaOden. Så bygga
inbillningens andar en vikingaborg,
hvars stenblock, sig häfva som klipporna trygga;
men vandrarn, som slutligen holmen når,
ser blott hur ett näste för ufvar der står.
Och hvart han sig vände han tyckte sig höra
hur Fylgjan hon hviskade hemskt i hans öra
sin straffsång, och ännu i tanken han såg
den gråtande Rinda. Vid snöbarmen låg
hans sistfödde. Skygg för sig sjelf och för verlden,
än AsiaÖfverdrott fortsatte färden,
då ryktet om öfverAsynjans död
hann enslingen. Ömsevis dödsblek och röd
han vardt. Under gullbjelm en tår syntes tindra.
Så tyst liten våg mellan klippor ses glindra
i skären. Med hjertat oroligt, beklämdt,
den gamle går fram både nätter och dagar.
En hamn af hans maka tycks följa alltjemt
hans fotspår, och ömsom den hotar och klagar.
Då reste sig AsiaOden med mod,
och slog några runor. Vid första slagen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
