Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
864
Så himlen, när Måne vändt anletet om,
uppklarnar i hast, efter regnfyllda nedan.
Nu kysses hans mantel, nu famnas hans knän.
Stum AsaThor stod, likväl talade tåren;
det tö är så ljuft i de kyliga åren.
Och Yngve den yngre, med qvinnor och män,
gick fram; och dem följde, likt grönskande våren,
mång svenner och mör, både stora och små.
De förre med qvistar, de andra med kransar,
kring Asiaöfverdrott anställde dansar,
och bugande sjöngo de vexelvis så:
»Du heliga lund!
»Mång sorgbeklädd stund,
»du suckat och frågat:
’Hvarthän har han tågat?’
»O sucka ej mer!
»Yäck eken och linden,
»och ropa med vinden:
’Nu honom jag ser!
’Ja! Vår fader och vän
’har ju kommit igen!’
’Omfamna din syster,
’den heliga källa/
»Så länge hon gret,
»Dess sorl var ett knot.
»Af fröjd må hon svälla,
»och glittrande, yster,
»hon kysse hans fjät,
»som går dig emot;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
