Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
904
Den heliga tystnaden varat en stund,
och längre den skulle i verldslifvet råda.
Men silfverbevingade svanorna båda
i Urdarvågen, med svällande bröst,
sig lyfte, och snöfagra hufvudet rördes
förunderligt. Aldrig de upphäft sin röst.
Men nu, liksom Siare, sjunga de hördes:
»Ljus går öfver jorden!
»Mörkt är i Valhalla,
»högt gal hanen der!
»Fri är menskan vorden»
»Gudhems Magter falla,
»Hlidskjalf molntäckt är.
»Ragnarök ej stundar,
»Gudarne dock bleknat.
»Asgårds ringmur föll.
»Sjelfva Odén blundar,
»sjelfva Mjolner veknat,
»fastän Thor den höll.»
Den andra Svanen de orden qvad;
på Yggdrasil rördes hvart enda blad:
»Allt i Fensal höga,
»allt i Folkvang tiger;
»slut är deras fest.
»Skumt är Friggas öga.
»Freja mer ej stiger
»på sin ystra häst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
