Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
liksom den unga sköna ynglings,
som först jag utom templet skådat. —
Agne, afbrytande.
Vid Odén! Nämn ej den förvägne!
Dölj, evigt dölj den’ grymma sanning
att du en ann än Agne älskat.
Bedåra mig med falska lögner
och säg att blott för mig du andas.
Se der den enda vinst jag önskar
utaf min härfärd, sköna Tärna!
Ja, väck mig ej ur denna dvala
och låt mig tro den barnasagan
att Agne vore sjelf den ende,
som Skjalf i Jumals tempel dyrkat.
Kom fram till detta helga altar,
att din och Agnes hand inviga.
SKJALF (gör tecken till motstånd).
O, Jumal! Jumal! Fräls mig arma!
Jag svurit har att dig blott tjena,
och segrarn tvingar mig till mened.
AGNE, för henne fram.
Förgäfves du en Gud åkallar,
som ej sitt tempel mägtat skydda,
ej vårdat skydda sin prestinna.
Träd fram!
(håller sin och Skjalfs hand öfver altaret.)
Allfader! hör din ättling,
och hören alla Himlens Gudar!
Vid detta offer, som här ryker,
och vid de rika segertecken,
som jag åt Gudars Fader helgar,
vid dem jag svär att endast lefva
för denna mö, som I mig skänkten.
Lmg. II. " 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
