Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
inom mig tyckas återskalla,
och aldrig, aldrig himlen räcka.
Ja! flydde äro nu de dagar,
då utan tvång mitt hjerta höjde
mot Gudarne de rena böner,
dem jorden nu ifrån mig röfvar.
Hur säll, o Skjalf! du var i Templet,
hur nöjd du rensade de kärfvar,
som skulle bäras fram till Guden!
och hur andägtigt du dem tände!
Men nu — nu går du här förskjuten,
som lammet, jagadt ifrån hjorden,
det irrar mellan ulfvars hiden,
och hör blott deras tjut besvÄa
det menlösa, som hemligt qvider.
(Krigshorn hörn.)
Hör! stridens horn å nyo skallar;
och dvergarne det ju upprepa
med hesan röst från hvarje klippa.
O! låt det skalla, låt det dåna!
Det döfvar kanske hjertats suckar.
Jag älskar larm och gny. — Ty Jumal!
ditt tysta tempel är ju slutet? (Stöder sig mot altaret.)
2.
SKJALF, LOGE.
LOGE, afsides.
Der är hon. — Tollis ord ej felat.
Må rätt jag föra fram hans helsning !
(Till Skjalf.)
Du frukte ej en främlings samtal;
han är, som du, blott lyckans ovän.
Skjalf, afsides.
Hvad okänd röst, som når mitt hjerta!
(Högt.)
Du är olycklig? Detta tillnamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
