Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ulf.
Hon vägrat att uppå sig taga
den gyllne tröjan, som blef virkad
utaf de konstiga dverginnor,
den du, till hennes prydnad köpte.
Hon endast manteln om sig sveper,
och jemrande sin åsyn döljer
uti en enkel tårvätt slöja,
och ropar endast uppå Jumal,
som hennes hårda lott beskärde.
Agne.
Vid Gudar! Lycklig skall hon varda;
ej skall hon länge tröstlös gråta.
Ulf! har du redan sammankallat
de närmaste af fjärdens söner?
Ulf.
De vänta redan på din högtid.
Agne, till Otryg.
Välan! — förut jag dock vill forska
din Huld, den visa spådomsgumman.
Har du ej henne kalla låtit?
Otryg,
Hon kommer. Hon är kallad vorden.
Hon bor på dessa vilda klippor
uti en mörk, en ryslig håla,
der fula drakar vakta porten,
och trolldoms örter endast bäras
på hennes bord, dit ingen bjudes,
om ej en Seidman*) henne söker.
Och hennes mjöd är orme-etter,
och drakefjäll till bädd hon brukar. —
Ha! der hon synes. — Ingen ohörd
har henne nämnt; ty straxt hon kommer.
Den visa kommer. — Se! hon rider
uppå en ulf så tamd och späker.
Trollkarl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
