Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
Huld.
Du kallat mig. Jag lydde, fast jag fruktar
platt ingen utaf Askurs*) söner.
AttNE.
Stor är din kraft, och stor din visdom.
Jag vet det; derför vardt du kallad.
Du läser dina likars öden
i Skuldas **) aldrig sedda taflor.
Säg mig då hvad mig Nornan ämnar.
Den Drottning, som mig segren skänkte,
skyr ren min hand, liksom min spira.
Säg kan du ej åt henne finna
en ört, som hennes kärlek eldar,
och gör min sällhet och min himmeL
Huld.
Drott! Huld vill dig sin aning röja.
Tvåhundra gånger såg jag våren
å nyo födas här på fjällen
förrän mitt öga skymdes evigt;
dock har jag aldrig ännu lefvat
en dag mer rysligt hemsk än denna.
Mörk är min blick, men vet han skådar
in i det fjärran, som oss nalkas.
Du ber mig kärleks örter gifva
åt den Gemål, som du dig ämnat
Förgäfves är din önskan, Herre!
Förgäfves! — Nornan länge sedan
har fällt sin dom; den måste fyllas.
Jag kan den läsa — ej den häfva.
Se der mitt svar och din förhoppning.
Agne.
Hvi denna dom från vreda Gudar?
Säg! svara, om du vet det qvinna!
*) Askar var den företa mannen.
**) Ödets Gudinna, som bestämde det tillkommande.
Ung, IL
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
