Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och ej i fädrens ättehögar? —
På detta altare hon ställes,
der man en främmad Gudom dyrkar.
Här tigger han utaf sin dotter
ett lugn, som grafven honom nekar!
Han stiger opp ur dödens boning,
och ropar: hämd, — och dottren hör det,
och lofvar hämd — och dottren ljuger!
(Det blixtar åter. Frostes skugga gar några gånger
långsamt öfver skådeplatsen.)
Se der hans skugga åter vankar,
och ohörd, ohörd skall den sucka!
Skjalf.
O, Juraal! Juinal! led mig usla.
Loge.
Väck ej den Mägtige med lögner
och falska suckar. — Gå att sluta
din faders dråpsman till ditt sköte,
föd honom segersälla söner.
Dröm, dröm om vällust i hans armar;
och låt din faders hus stå öde,
din broder vandra som en fånge,
och dina fäders gods förtäras
af segraren. — Ja! låt din fader
kring dessa stränder rastlöst vanka,
att sjelfva Hel hans lott begråter.
Skjalf.
Tig, grymnia broder! — Tig! jag böjer
för de förbannelser du tömmer.
(med handen på Urnan.)
Förkrossa mig, o store Jumal!
förbanna mig, om Frostes dråpsman
får sluta mig i sina armar!
(häftigt fattar Loge vid handen.)
Bort! bort! — O för mig hädan, Loge!
långt, långt från dessa mörka stränder.
Ett svar! — O, hör mig! Hör mig, broder!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
