Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
Ulf.
Min Konung! hör den grymma saga,
som öfver hela gillet nämdes.
Du vägrat oss att dertill märka.
Ilör den — och mins hvad Huld dig sade.
Agne.
Hvad? än en saga? — Fort den komme.
För sista gången må du glamma
och pröfva om jag lärt att blekna.
Ulf.
Kort blir mitt tal; — men sanning är det
Du vet, att tvenne kämpar sändes,
till hyllningen att återhämta
den unge Alarik från jagten?
De knappt till första klippan hunnit
förrn de ur klippans skrefva hörde
en stämma ropa: »Huld! din spådom
»din mörka spådom skall nu sannas!» —
Sagt; — och ur skrefvan syntes springa
en snabb dverginna, lik din Drottning.
Hon svängde uti trolldomsringar
ett tåg i luften, guldinveckladt
En blqjäig krona deri hängde,
med ljusa lockar än omslingrad.
De sågo det, och häpne flydde.
Agne.
Har du din saga ännu slutat?
Jag tyckte att du något nämde,
om gillets rus mig ej förbryllat.
(blixt och fiskft.)
Erik.
J Gudar! Asa-Thor oss hotar.
10.
De förre, OTBYG.
Otryg, störtar in.
O Konung! Hör mig! — Se oeh tro mig.
Ling. II. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
