Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och sade: »Bär det fram till Loge.
»Hans fadersfader mig det skänkte
»i vännefaste. — Loge endast
»har rätt, att bära det.» — Ej mera
han talade. — Han dog, och liket
än ligger blodstänkt uti sanden.
Loge, gråtande.
Hvad? tårar, tårar? — År det möjligt?
Kan Loge ännu gråta? — Annu? —
(trycker bilden mot bröstet.)
Här, här det blifva skall, o Tolli!
och det skall trefalld kraft mig skänka
att likna dig. — Hör, vän och kämpe!
hans lik uppå det skepp du bringe,
som förr var Loges skepp, — och mera
du" än ej veta far af Loge.
Finnen.
Med lust, med smärta jag dig lyder, (går.)
Loge, till de andre Finnarne.
Kort, Kämpar! kort vår högtid blifve,
och sluten såsom mörka natten,
att segraren den ej må störa.
Dock — länge skall han oss ej störa.
Han gick, o vänner! — Fröjd och vällust
berusa nu min faders dråpsman
likt mjödet, som han lysten druckit
uti det bullersamma gillet.
Men — jag en större gärd vill gifva
än den som skri och klagan mägta.
Jag går. — Vid denna helga urna
nedfallen än en gång, förrn evigt
hon göms i hafvet. — Sedan tagen
min faders höfdingmärke åter;
att det éj må af Sviar skymfas,
att det i hafvets ’djup må gömmas.
(Går. Finnarne nedfalla Tid ornan.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
