Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
ÅLLA.
Fort, o Dödens ättling, du m. ni.
s.
SKJALF, ensam, med döende stämma.
O, Agne! grufligt är du hämnad.
Allena i min sista timme
jag ligger här med qvalets sällskap,
och allt — och allt mig usla lemnar!
(drar nt svärdet.)
Ha, Alarik! ditt svärd det var ju?
Tack, tack för denna bröllopsgåfva! —
(kysser svärdet.)
Jag kysser den, och än jag njuter
din första kyss vid Jumals tempel.
Nu kan du också Skjalf förlåta;
ty hämnad är du — rysligt hämnad! —
(tystnad.)
Min far, min far! O, du försköt mig,
försköt mig i min födslotimma.
Ack! i min dödsstund skänk mig åter
en enda vink utaf din vålnad.
Men nej! — Du far nu hvila roligt;
ty du är redan hämnad vorden,
blott jag den enda är — den enda,
som Nornan dömt till qvalets offer.
(tystnad. — Hon reser sig npp mot svärdet,’ och släpar sig
fram till altaret.)
O, Jumal! Jumal! i ditt tempel
tam vårdag framflöt lugn och herrlig;
åt dig, åt dig han helgad blifvit.
Jag mördade hvar fjärils yngel,
som hotade de späda knoppar;
och Jumal ej min möda aktar? —
O! om du än den Gud förblifvit,
åt hvilkens magt jag offer tände,
och om du än kan skåda neder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
