Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
Huld.
Nej! Hård, kallbröstad Hel månd vara.
som-Oron, Vintrens son. — Hon råde!
Men Verdand kallar Agnes söner
att Ynglingarnas thron bestiga.
Ja Saga*) sjelf inviga tänker
med Agnes namn det höga stället
der Drotten föll; och dessa klippor
vill Skuld med torn och fästen smycka,
och kungasalen skall der stånda
till Nordens värn, till Nordens afund. —
Nu har jag sista ordet talat,
två gånger Nornans ord upprepat
Och glad jag nu till Hel vill vandra,
att i dess boning evigt tiga.
(Ett starkt brusande höres i luften. Öfver skådeplatsen går
en mörk sky, som bortskymmer Huld. Hon försviuner.
I det samma uppgår solen öfver fjällen uti full glans.)
12.
ALARIK, ERIK, ULF, OTRYG, Hofskalder,
Diar, Kämpar, Allmoge.
Otryg.
Hell! — åter Odens gyllne öga
ser ner så mildt, — och Thor än ståndar
så tryggt vid den fridlysta eken
fast altart sjönk. — Väl, höge Drottar!
de glada järtecken er mana.
Upphören då att längre klaga,
och Ynglingarnas thron bestigen
med Agnes mod, med Agnes dygder.
(svänger sin staf kring dem med signande åtbörder.)
ALARIK och ERIK.
Vi Gudars tolk med lydnad höre.
Otryg.
I Upsala vi skola fira
*) Historiens Oadinna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
