Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
en ryslig stjerna gick opp i hans sinne.
Mång gyllene ringar åt Starkodd han skänkte;
men denne på fordna tider blott tänkte.
Starkodd, inom sig.
»Vänare var Vikar;
svek dock blef hans lott
Ingen bragd förlikar
vänskapens brott»
Och Starkodd på gyllene ringarna såg,
och så han talade hemskt, i sin håg:
»Större ringar Vikar
ofta åt mig skänkt;
Änger ej förlikar
eden, jag kränkt!»
Kung Alf han talade gästen till:
»Din trohet mot mig jag belöna vill.»
Starkodd.
»Ingens löften, ingens ord
bör man tro på denna jord.»
KungTAlf blef skygg, när det svaret han hörde;
men djupt den gamle skalden det rörde;
han såg hur det halfbrustna hjertat led,
vid åldrige kämpen han satte sig ned.
Skalden.
»Gästfritt horn kan dig glädje gifva.»
Starkodd.
»Druckna kämpar blott dvergar blifva.»
Skalden.
»Din blick är mot tärnor så allvarsam;
säg, om ditt bröst aldrig kärlek förnam.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
