Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såg du ej min Drottning, då hem hon kom?
All skräck ur det brinnande ögat flytt,
och bleknade kinderna blommat på nytt.»
Starkodd.
»Af nordköld purpras den hvita hy,
för vaknadt mod alla sorger fly.»
Alf.
»O Starkodd, hur kall du talar derom!
Såg du ej min broder, då hem han kom?
Så tankspridd och sluten han syntes mig;
hans blick tycktes säga: Jag svikit dig.» —
Starkodd.
»Af järtecknet hjelten väl träffad var;
jag sjelf med bäfvan det skådat har.
Vill lag för menniskosinnet du stifta,
befall då hur vind och hur solsken bör skifta.»
Allena gick Alf hela dagen långa,
hans tankar de voro så mörka och många:
»Jag fåviskt hoppades Starkodd vinna;
hvar skall jag en handfast hämnare finna?
Hvar? — äger jag sjelf ej en arm och ett svärd?
Den, som ej kan hämnas, är hämd icke värd.»
Så tänkte kung Alf hela dagen långa;
och tankarna voro så mörka och många.
Omsider den sorgliga dagen ändas,
och stjerneljusen i lufthvalfvet tändas.
I konungasalen mång facklor skina;
men Alf han följer ej dit de sina,
till afskedsgillet, som Yngve gör
för fränder, ^för kämpar och mör.
Den mörke Alf icke saknas der;
ej höstliga dimman önskelig är.
Snart sista dygnets förskräckelser glömmas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
