Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
min blir segren, hvem du fäller,
och blott mig hör valet till.
Odd, din vänskap dig förfört,
låt oss icke längre tvista;
mitt besiat da redan
hört,-det blir det sista, — det sista.»
Skalden.
»O, Ljusalf! jag ser,
att Odd ämnar svara;
men honom jag hör icke mer;
ty Munarvåg återskall ger
af rysliga skrän. Hvem månde det vara,
som nalkas? Jo, Arngrims söner jag känner:
de rosa mot fosterbrödernas svenner;
tvåhundra stupa, man efter man.
Nu fosterbröderna ropas an.»
Angrims Söner.
»Hören vårt härskri, eller flyn
som vinterskyn
för fjällvindens ilar.
Möten oss manligt, eller flyn
i dvergadyn,
der vanäran hvilar.»
Hjalmar.
»Hvem manar oss till flykten?
Spöijen de högljudda rykten,
om sådant varit vår sed.
Stannen och sägen er holmgångsed.»
Angantyr.
»Se, huru ön
glimmar af gyllene sköldar och svärd!
Rustning sä skön
aldrig du sett på din vikingafärd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
