Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad? du sköna,
som den ädle hjelten skulle löna,
har din fägring flytt sin kos?
Offren mer ej vakna;
ren de slumra lugnt.
De ej vakna!
Ack, att lefva, endast för att sakna,
är så tungt, så tungt!» —
Och Norden sin gamla sorgdrägt tog,
så blek nedom fjällarna solen drog.
Och Norden Ingeborgs öde begret,
ung Svafa, solen i Aldejuborg,
förhöljde sin blick, när hon hörde det,
hon qväfdes af ånger och sorg,
Svafa.
»Ingeborg! Hjalmar! mitt hjertas allt,
för min skuld J dött; så Nornan befallt:
Jag Tirfing åt Angantyr lemnat:
min lönnsuck till Hjalmar han hämnat!
Död och mörker omkring mig jag ser;
o, stjernornas åbor! jag längtar till er.» —
Oeh denna längtan ej ohörd sades;
af moderlig smärta på dödsbädd hon lades.
Bjartmab.
»Svafa, Svafa! dotter huld,
är du redan mor?
Minns den tystnadsed, du svor;
må den bli vår hämd, vår tröst!
Göm inom ditt modersbröst
barnets ätt och fadrens skuld!
Se! din dotter är hans bild:
pannan hög och blicken vild.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
