Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nordens kämpe, stridens man,
gamle Starkodd lemnat dig;
ty din vekhet skydde han,
och han rönt att dolda qval
växa fort i konungasal.
Derför bland faror gömmer han sig:
bygger af lansar och svärd sitt bo,
suckande än efter grafvens ro.»
Hugleik.
»Må han fly mig! Kämpar två
vid mitt kungasäte stå;
starka såsom forntidsjätten,
de försvara gudaätten.»
Skalden.
»Sälj ej din och landets frid
fegt åt legosvenner snåla,
som i gyllne brynjor pråla,
och blott jollra bort sin tid.
Frukta lekmäns fagra glam;
vet, för herrskarn ofta bäres
giftig rätt på gullfat fram,
som af lysten gom förtäres.
Älskar du din frid, ditt lif,
sjelf din egen dörrvakt blif.
Kung! jag vet hvar Tirfing ligger;
mången Drott, i hemlig bön,
sina Nornor derom tigger,
såsom högsta segerlön.
Odd mig sagt hvar han den sänkte:
ned, långt ned i dödens mull,
han dess gift begrafva tänkte.
Tirfing löses ej med gull;
fastän svag, du i din fara
kan med det ditt lif försvara.
Hjalmars hjerteblod det sög.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
