Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fadersnamnet jag ej hört,
modersblicken jag ej sett;
lifvet mig sin dödsdom gett,
förrän mildheten mig rört.
Nu jag glädjen famna vill;
ära, frihet kallas den.
Guld och jord hör alla till;
arfsrätt äger mö och sven.
Gå! — jag följer tycket mitt;
hemma du vid brasan sitt.
Lik en hvirfvel vill jag vandra
ut i verlden, stolt och fritt.
Bjartmar Jarl må det ej klandra.
Guld behöfver jag derför,
guld jag sjelf mig skaffa bör.
Hit med mina kämpar alla!
Högt låt stridens härgny skalla;
glad Valkyriors sång jag hör.»
Nu stridslurar ljödo,
och härsköldar skrälde;
till svärdsting de stigmännen bjödo.
Med vikingamod
den trotsiga sköldmön i trängseln stod,
der lif eller lem det gälde.
Men öfvermannad och höljd af blod,
omsider hon slagsvärdet fäller.
För milde Bjartmar den fångna sig ställer,
försonad sitt barnbarn i famn han tar,
dock lika vildt hennes hjerta var.
Hon glömde sin duk och sin slända;
från dagens böljan till dagens ända
alltjemnt hon satt uti kämpalag,
och talade endast om blodiga slag,
om byar och städer brända.
Den väna Svafa hon sörjdes än,
men fruktad var Hervor af mö och sven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
