Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bjartmar.
»Barnbarn! tro icke ungdomens dröm;
vildt den flyger som forsande ström,
hvars bölja först vid mynningen klarnar.
Lyd den gamle, som fromt dig varnar;
ej mera hans stämma dig varnar sen.
Barn! jag är svag och bräcklig ren;
likväl jag icke klaga vill,
fast du mig lemnar allen;
fast ingen sluter mitt öga till,
och ingen reser min bautasten.
Men om dödens svärd du finner,
ve dig sjelf och ve oss alla!
Min ätt då försvinner,
och du måste falla!»
Hervor.
»Dödsbron beträder
ätt efter ätt.
Må döde sig hvila,
dem hvilan är lfttt;
bort vill jag ila,
Snart med Tirfing ett drapa jag qväder
öfver namnstore fäder.»
Från döende Bjartmar hon ilar hän,
ej mera hon famnar den gamle igen.
. Från tønd till land,
med gullhjelm på hjessa och svärd uti hand,
far Nordens krigiska tärna,
lik en hotande stjerna.
Hon nämner sig Hervard;; förklädd hon går.
Sin fostbroder kallar hon faran.
Snart Hervard härmannaväldet får
öfver främmande vikingaskaran.
Till bragd efter bragd han ilar
och aldrig sin drake han hvilar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
