Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
281;
Ren, som stjernan vid vår pol,
varm, som Edens morgonsol,
var mitt hjertas låga;
men hvad har mitt hjerta fatt
af den sällhet hon mig spått?
Endast qval och plåga!
Herman, med inre strid.
O, månn kärleken då är
blott en ros, som honung bär,
full af gift och smärta?
Ve! att ej dess spira dog
förrn hon sina rötter slog
i mitt qvalda hjerta!
Emma, innerligt.
Tryck mig till ditt bröst igen,
och dess is skall tinas än9
då din Emma gråter.
O, hon gråter ej af list;
Siskan, skrämd ifrån sin qvist,
flyr till makan åter.
Fåfängt! — Ha! förskjut mig fritt;
detta hjerta blir dock ditt
sjelf i dödens boning.
Och om du ändå är kall,
jag från ljusets höjder skall
vinka dig försoning.
(Går; men ser sig om flera gånger efter Herman. Hon dignar
omsider långt borta vid foten af en klippa, hvilken hon förgäfves
sökt komma öfver. De små Herdarne öfvertäcka henne med
blomster.)
En Herde.
Hvila, trötta vandrare!
i din lilla kammare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
