Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
341;
ty de njöto lifvet i sin fullhet, oagtadt dess digtade njutningar
fattades dem, och de voro icke genom mättnad och
förslappning otacksamme vid dess skänker. Derföre målade de
jorden så skönt, kallande henne den fagra, den härliga, den
heliga Midgård 3*), och derföre gingo de så glade från henne,
när de sluppo tyna af på sotsängen, utan fingo falla i
kraftens ålder. Ja, den friska färg, som de gåfvo allt, röjes i
sjelfva skapelsemytherna, och en fullständig utveckling af dessa
är så mycket nödvändigare, som ifrån dem utgår den
mor-gonrodnad, af hvilken de öfrige sinnebilderna sedan få sin
betydligaste dager. Men för att häfva det vidunderliga i de
gamles framställningssätt, böra vi anföra några ord af
Stur-lesons företal till Edda: »Gud meddelade menniskorna
vishe-»ten, att de förstodo alla jordiska ting, och de ting, som
sy-»nes uti luften och på jorden. Detta öfvervägde de, och
»undrade huru det kunde förenas, att jorden och djuren och
»fåglarna hade samma natur i åtskilliga afseenden: så olika
»de dock voro till utseendet. Det var en jordens
beskaf-»fenhet, att när man gräfde på höga fjällar, så framkom der
»vatten: ej längre behöfde man att der gräfva efter vatten,
»än i djupa dalar: så förhåller det sig ock med djur och
»fåglar, att det är lika långt till blodet i hufvudet som i
föt-»terne. En annan jordens beskaffenhet är den, att hvarje
»år vexer på jorden gräs och blommor, och samma år affaller
»allt detta och försvinner: likaledes med djur och fåglar, på
»hvilka vexa hår och fjädrar, som hvarje år affalla. Det är
»jordens tredje beskaffenhet, alt då hon är öppnad och
gräf-»ven, gror gräs i den mullen, som är öfverst på jorden. Berg
»och stenar liknade de vid kreaturs tänder och ben. Åf detta
»förstodo de, att jorden i åtskilliga afseenden var lefvande;
»de visste ock, att hon var af en förunderligt hög ålder, och
»mäktig till sin natur. Hon födde allt lefvande och emottog
»det, som dog: derföre gåfvo de henne namn, och räknade
»sin härkomst från henne 33).»
Så vidt Sturlesons ord. Vi skola vidare se deras
för-vandtskap med Asaläran, och vi återvände till mytherna om
skapelseverket, hvilket vi indela i trenne tidpunkter: 1 Ur-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
